KULTURENS GRÄNSVAKTER

Min seriebok Lång väg tillbaka är ett konstprojekt om klasskillnader och jag vill gärna dela med mig av undersökningens resultat. Det här meddelandet är ett litet klargörande för de nyfikna som gillar maktgranskning och klassperspektiv. För mig har projektet varit nödvändigt och avgörande för fortsatt skapande.

Med bokens skildringar ur ett tydligt arbetar- och underklassperspektiv vill jag peka på medelklassens makt och tolkningsföreträde kring ”berättelsen”. Därför är också själva bemötandet av boken en del av projektet. Journalister, kritiker och recensenter har i regel likartad bakgrund och jag var intresserad av hur de skulle hantera en berättelse som på flera plan kritiserar klassamhället. Jag valde av det skälet att inte skriva något konkret om klass på bokens baksida för att undersöka förmågan att se klassperspektiv.

Rutan ur serien Synfält.

Faktum är att en av bokens nio serier, Synfält, inte bara handlar om klass i konstvärlden utan också är en slags meta-serie om själva boken. En direkt kommentar till hur jag anade att den skulle tas emot, med en speciell sekvens (sidan 3 ruta 4) tillägnad alla recensenter som vill ge tillrättavisningar.

Såhär ett halvår efter bokens utgivning summerar jag resultaten. Boken har tagits emot relativt väl och verkligen inte sågats, men ingen av de recensenter som skrivit om boken har ens nämnt ordet "klass". De har inte sett, eller velat se att berättelserna faktiskt bygger på klasstillhörighet. Kanske har skildringarna varit för skoningslösa, och setts som orimliga då de så tydligt fallit ur medelklassens referensramar. Jag ser det ändå som ett graverande problem när kulturskribenter saknar klassperspektiv. Medelklassens nedärvda nätverk fungerar idag som kulturens gränsvakter och hindrar därmed en kreativ mångfald och levande kulturdebatt.

Medelklassen är inte van att få sina värderingar kritiserade. Man är däremot van att samtala om problem som man själv definierar. Man granskar, analyserar, lägger till och drar ifrån. Klara ställningstaganden är sällsynta. Normen är att man ska ha en sansad så kallad distans. Till exempel har författaren Arundhati Roy kritiserat detta högaktande av ”den fria konstnären” som med sitt rörliga intellekt aldrig tar ställning och därmed undviker att placeras i ett fack. Några recensenter har kritiserat min bok då de upplevt alltför tydliga ställningstaganden. Det som kritiserats har varit det dåliga omdömet att uttrycka raka åsikter, inte åsikten i sig.

Lång väg tillbaka är den viktigaste boken jag har gjort. Avsikten har varit att lyfta klassbundna missförhållanden som verkligen existerar. Jag har velat synliggöra medelklassens förakt för obildade människor och samtidigt markera arbetarklassens bildningsförakt. Berättelserna är tillspetsade för att tydliggöra vad klassamhället gör med människor. Det jag är intresserad av är hur mekanismerna och strukturerna ser ut. Jag vill komma åt den klassbundna självgodheten som effektivt håller grupperna isär. I grunden bär vi en kollektiv skuld för att vi har ett samhälle där det anses radikalt att stå upp och säga att en inte vill bli förtryckt och utnyttjad.

Hälsningar

Mats

Ny blogg!

Eftersom den hära bloggen börjar bli lite inaktuell, nu när boken är utgiven menar jag, så har jag tillverkat en NY BLOGG där man kan läsa om ALLA mina pågående projekt. Det är en del faktiskt, och då gäller det också ett än så länge HEMLIGT projekt. Det ska jag skriva om sen när jag fått lite styrfart på grejerna. Den här Lång-väg-tillbaka-Bloggen stoppar vi in i ett dammigt arkiv på internet sålänge, ifall en vill komma tillbaka och läsa gamla nyheter av nostalgiska skäl.
Kom gärna med synpunkter kring detta hattande hit och dit på nätet.

Auktoritära utsöndringar

Lena Andersson

Jag sitter och pillrar med ett mastigt motorcykel-korsord. Det ser faktiskt ut som att det går ihop sig den här gången också. Mer än så tänker jag inte skriva just nu, för ni ska istället läsa Lena Anderssons artikel om auktoritära utsöndringar. Fanimej det BÄSTA MAN KAN LÄSA just nu, på hela internet.
Ha det fint sålänge.

Ritat ny Sture

En ny Sture Stelben-serie är skickad till MC-Folket. Ämnet är regnställ den här gången. Och snart ska jag börja jiddra med det årliga mc-korsordet till nästkommande nummer av samma tidning. Det brukar ta skitlång tid att få färdigt, med tanke på arvodet, men samtidigt är det ganska skoj, så det jämnar väl ut sig.

I somras gjorde jag korsordsbilder till en jultidning som ska finnas i nån av de där katalogerna som barnarbetarna jultidningsförsäljarna kanske redan börjat springa runt med. Bonniers stora julkryss eller nåt sånt ska den heta tror jag. Spana in den ifall ni är sugna. Att rita korsordsbilder är faktiskt ganska skoj och inte alls så kreativitetsdödande som en del kanske tänker.

Stämplad

Fotograf: Elias Björn

Fotograf: Elias Björn

Fick nyss ta del av lite foton från V-ART i Värnamo. Bifogar några här.
Det funkade alltså så att besökarna fick gå loss med Gilla-stämplar på verken. En ganska kul idé som verkar ha funkat ganska bra. Vissa hade originalverk men jag fegade ur och hade gjort kopior av mina teckningar, fast på fint papper ska ni tro. De blev i A4-format också. Originalen är i A3. Kul att se resultatet efter helgen. Tydligen så hade en lite fans där uppe.

Fotograf: Elias Björn

Den dära Bokmässan var som väntat en stirrig upplevelse. Tre år sen sist. Tänk er Ullared, lönehelg och total utförsäljning. En tror alltid att folk inte ska orka komma tillbaka, men så blir det bara MER år efter år. Alla dessa stackars träd som malts ner för att trycka upp alldeles för hårt dasspapper. Så står en där själv med sin obstinata bok och undrar om den är av det rätta virket.
Nåja, uppdraget utfört iallafall. Signeringar ritades och böcker såldes. Lite kul också att träffa en del bekanta, och LÄSARE förstås. Det är ju därför man är där överhuvudtaget.

På väg till bokmässan

Nu har jag vinkat av bilderna som ska ställas ut på V-ART i Värnamo. Det såg fint ut. Tack till Ingrid som skötte allt det meckiga! Skickade med lite böcker också ifall det dyker upp nån som vill köpa den. Utställningen verkar bli riktigt superfin. Tyvärr kan jag som sagt inte medverka själv, för jag kommer att åka upp till Bokmässan i Göteborg - medelklassens Kiviks marknad, tjohoo. På lördag klockan 14 - 15 kommer jag att sitta och signera i Optimals monter. Kom dit och handla vetja. Förlaget har en massa andra nya böcker ute. Bland annat Malin Billers bok som fått Urhundenpriset. Kul! Trevligt att va ombord på ett förlag med vind i seglen.
Recensioner av min bok har en ju inte sett så mycket av, som sagt, men kulturfolket är väl upptagna med annat, kanske facebook. Skitsamma, jag har iallafall fått ett positivt mail från Daniel som läste min bok under nattskiftet på stålverket. Efter det tror jag att recensioner är överflödiga för min del.
Nu lämnar jag snart ateljén för några dagar.

Kommande event

Blyertsteckning från boken.

Nu i september (22 - 25) kommer folk att kunna se några av mina blyertsteckningar från boken på utställningen V-ART i Värnamo, på ett ställe som kallas Knäppfabriken (tjusigt namn). Ateljeföreningen Cirkulationscentralen, där jag sitter och pysslar till vardags, är inbjudna och det kommer att vara en mängd andra konstnärer representerade, från Stockholm, Malmö, Göteborg, Örebro, Eskilstuna och Öland. En kul grej kanske för dig som håller till i närheten.
Själv kan jag tyvärr inte närvara för jag ska till Göteborg då och snurra runt på bokmässan. Den som vill träffa mig där och köpa bok gör det säkrast på lördagen (24/9) i förlaget Optimals monter.